Ömsom frustration, ömsom hopp i skrivande

Ömsom frustration, ömsom hopp i skrivande

Att vara skribent och författare har sina sidor. Man arbetar mycket i ensamhet, och man får inte alltid så många läsarreaktioner som man skulle önska. Jag tror jag ska försöka återkomma med några nedslag här under hösten inför ankomsten av min nya bok om hur en författares vardagliga och ofta tämligen oglamorösa arbete kan te sig.

Det finns dock en mycket tydlig positiv sida i mitt väv: jag har den stora förmånen att få skriva om det jag vill. Framför allt på en sådan här plats, men också i tidningsform, både inom Claphaminstitutet, och de senaste månaderna också i ökad utsträckning hos tidningen Världen Idag. Det är ett förtroende som jag är tacksam och hedrad över att få uppbära. Det ger mig också möjligheten att bredda det ämnesval som annars skulle riskera att bli frustrerande smalt i längden. Den som skriver politiska kommentarer finner snart att han gärna tuggar om samma situationer; den som skriver ekonomiska analyser likaså.

Men att ha möjlighet att beskriva händelser ur ett kristet perspektiv ger tillfället att få belysa verkligheten utifrån såväl hjärtat som hjärnan. Det kan – som i föregående bloggpost – handla om den stora glädjen i att få komma hem till Gud Fader. Men det kan också handla om dagsaktuella händelser, ofta av mycket olika slag. Som den här gångna veckan, då jag dels skrivit med kulturvinkel inför uppföljaren till filmen “Så som i himmelen”, publikmässig succé men teologiskt misslyckande, och dels ett sorgset men moraliskt upprört inlägg om de återkommande förlisningarna i Medelhavet, som blivit ett slags den okände migrantens grav.

Verkligheten är en mångfasetterad historia. Det är mycket som bränner till i hjärtats olika rum. Jag är tacksam över att i skrift kunna förmedla den känsla av ömsom frustration, ömsom hopp som jag tror att många av oss upplever inför tillvaron. Kanske kan de ord jag förmedlar ibland också hjälpa andra att sätta ord och argument åt sina egna tankar, och kanske i nästa skede också kunna omsätta dem i praktisk handling. Då bär skribentens ord den bästa frukten.

Lämna ett svar