Reflektioner från Torpkonferensen

Reflektioner från Torpkonferensen

Ja, det var en riktigt intressant titt på EFK:s traditionstyngda flaggskepp Torpkonferensen som jag fick igår. Några reflektioner som jag tar med mig hem:

1: Det är bra att ha seminarium i en lokal en bit ifrån från konferensområdet om man vill tala utifrån Guldet blev till sand, omkring ämnet hur vi kan utgöra en motrörelse mot allt det lättsmälta och lättillgängliga som ständigt flödar över oss i den nutida medievärlden. De som promenerar de 900 meterna för att ta sig till det seminariet är nämligen just de som är villiga att göra en extra ansträngning för att höra budskapet. Det blir därför en engagerad skara att tala till, vilket är mycket mer inspirerande än en halvsovande dito! Jag tycker också att det blev ett bra seminarium med god uppslutning och goda samtal med åhörarna. Men jag hade helt rätt: det blev inte 500 pers i den sommarheta matsalen på Götabro bibelskola!

2: Torpladan behöver verkligen renoveras. Mot slutet av kvällsmötet flödade regnet på med full kraft och det blev alltför uppenbart att hängrännor och fasad inte längre håller måttet. Nu inser jag tydligt att vi gjorde absolut rätt när vi i EFK-styrelsen beslutade om en renovering av Ladan och Elevhemmet på Götabro. Man gör en speciell insamling till dessa ändamål i konferensen, och det är absolut en god investering som behöver göras för att människor ska kunna fortsätta samlas och möta Gud på denna plats på Närkeslätten i ännu bättre fungerande lokaler. Du som har ett hjärta för detta arbete, var gärna med och ge en gåva till detta ändamål.

3: Torpkonferensen gav åtminstone på mig som förstagångsbesökare ett mer internt intryck än jag upplevt på andra sommarkonferenser, både bland arrangörer och deltagare. Alla tycks känna sig mycket hemtama i den gamla lantbruksmiljön som utgör konferensens omgivning.

Det är förstås inte alls fel att anknyta tydligt till ett så starkt arv som EFK:s modersamfund och Torpkonferensen har, frågan är om kommunikationen görs bäst genom att medvetet öppna sig mot andra sammanhang eller om det görs bäst genom att lyfta fram det egna. Kanske kom den något interna känslan till viss del av att en mångårig trotjänare i samfundet avtackades, kanske kom den av att estraden måste vara den absolut minsta jag sett i större konferenser. (Jag är dock personligen ganska förtjust i den mer avskalade och kanske även mer genuina atomsfär som finns i den gamla ladan, jämfört med en modern inomhusanläggning.)

Kanske är min känsla felriktad. Man har bjudit in talare från flera håll till Torp, ikväll torsdag hade man exempelvis Livets Ords nye föreståndare Joakim Lundkvist, och igår den internationellt kända förkunnaren Becky Pippert, som jag fick förmånen att äta lunch med på onsdagen. Men själva känslan var ändå åtminstone för mig att konferensen i första hand sänds från och riktar sig till människor inom EFK-familjen. Om det är en rätt upplevelse och i så fall en rätt strategi för framtiden ska bli spännande att samtala vidare om internt och externt.

Jag är dock väldigt glad att få vara med och se, och jag är tacksam över vad denna konferens har betytt genom åren, vad den betyder även i år, och hoppas få möjlighet att återkomma till Torp flera gånger under kommande somrar!

Nu ska vi ta några veckor med lite lägre varvtal i familjen, det kommer väldigt välbehövligt ska jag säga. Jag räknar dock med att peta in kortare eller längre bloggposter då och då även under sommartiden. Välkommen åter!

 

Lämna ett svar