Jag inser att bloggande är en av de saker som får stå tillbaka såhär i slutet av valrörelsen, där jag har förmånen att åka runt och hjälpa lokalavdelningarna på Småländska Höglandet i arbetet med att sprida och samla stöd för de kristna värden som jag är övertygad om är de som bäst kan bygga vårt samhälle.
Det speciella med årets valrörelse är kanske att så mycket kommit att handla om skillnaderna mellan regeringens plan (vilken, får tilläggas, naturligtvis är ofullkomlig eftersom vi lever i en ofullkomlig värld) och de olika alternativ som väntar om Alliansen skulle förlora valet. Själv är jag mer intresserad av att föra fram de ideer jag själv tror på än att kritisera andras. Men på några områden är det ändå väl värt att tydligt peka på vad ett maktskifte skulle innebära. Som ett slags konsumentupplysning till väljarna, typ.
Det rent praktiska ämne – utöver den kristna värdegrunden – som gjorde att jag och min fru valde att gå med i Kristdemokraterna omedelbart efter valet 2002 var familjepolitiken. Vi hade då våra första två pojkar som då var ettochetthalvt år respektive någon månad, och vi var otroligt irriterade på den då S-styrda regeringens sätt att på olika sätt omyndigförklara oss föräldrar. Ända sedan barnen var små har vi försökt pussla och kanske klara oss på mindre pengar än många andra för att kunna tillbringa så mycket tid vi kunnat med våra barn. Och då var – och är – Kristdemokraterna det enda parti som på allvar stått upp för familjens bästa.
Så i det syftet skickade jag iväg en insändare till lokaltidningen för två veckor sedan, men såg den inte i tryck och antog då att den drunknat i valdrivorna. Men så kom den nu ändå precis före valet, skickar med den här också. Jag tror budskapet kan vara relevant för alla som anser att barnen är det viktigaste vi har.
Småbarnsföräldrar – varning utfärdas
För en tid sen tog jag och min fru ut våra sista föräldradagar för vår minsta flicka. Den här gången blev det så att vi fördelade våra föräldradagar nästan helt jämnt. För våra tidigare barn har vi fördelat dagarna annorlunda, beroende på hur situationen har varit för barnen, jobb och familjeschemat generellt. Men vi har inte gjort något av valen för att tillfredsställa tyckare som vill diktera andras tid med familjen, utan för att kunna ge så mycket tid åt våra barn som möjligt.
Vår möjlighet att själva kunna styra så mycket som möjligt över tiden med våra barn under deras första år är något som vi och nästan alla föräldrar värnar om. Just nu känner jag dock en allvarlig oro över hur andra småbarnsföräldrar ska klara att få ihop sin tillvaro med barnen under kommande år om de röd-grön-rosa skulle vinna valet. Många i dessa partier har argumenterat kraftfullt för att införa en tvångskvotering av föräldraförsäkringen, där politiker i Stockholm vill ta ifrån vanliga föräldrar ute i landet deras möjlighet att själva fördela sina föräldradagar. Ett sådant system skulle innebära väldiga problem för vanliga småbarnsföräldrar som självfallet är de som bäst kan avgöra hur de vill fördela sin egen föräldraledighet. Det skulle låsa familjers möjligheter att planera sina liv och riskera att tvinga ut mammor i arbete medan de fortfarande ammar sina bebisar. Men det skulle också riskera att många pappors föräldradagar skulle brinna inne, så att många familjer istället får mindre tid tillsammans under de viktiga år som aldrig kommer igen.
Det finns flera grupper i samhället som får stöd av starka lobbygrupper inför politiker och makthavare. För familjerna finns inte många sådana lobbygrupper. Tack och lov att det ändå finns ett parti som går till val på att vara Familjens Röst. Må den rösten få vara stark i riksdag, landsting och kommun också efter den 14 september. Det behöver vi föräldrar. Och framför allt: våra barn.
om är de som bäst kan bygga vårt samhälle.
Lämna ett svar