Igår söndag hade vi den sista föreställningen på Guldet blev till sand-temat, jag och de fantastiska Johannes och Lina Häger. Det är verkligen en förmån att få samverka med så musikaliskt skickliga personer som samtidigt har varma hjärtan i det de gör. Vi avslutade hösten resprogram härhemma i Forserum – av alla ställen!
Lite extra nervös känner man sig allt av att medverka på hemmaplan inför vänner som vet vem man är även utanför talarrollen. Här är det inte läge att förställa sig och försöka spela en roll man egentligen inte är. Men om man känner varandra är det också möjligt att blotta något mer av sig själv och de stormar som flera känner till hos en själv eller andra besökare. Jag tyckte att det sammantaget blev en väldigt fin och intim samling, inte minst på grund av att besökarna av någon anledning kom att tränga ihop sig på ena halvan av kyrksalen. Med lite mer fysisk närhet blir det gärna lite mer av en själslig sådan också.
Ni som är aktiva i olika församlingar och organisationer på andra håll, titta gärna närmare på infobladet om föreställningen som ligger under Guldet blev till sand-fliken härovan. VI tar tacksamt emot förfrågningar om att framföra den här tvåakters föreställningen på fler platser till våren. Det vore fint att i vår mediehysteriska tillvaro kunna ge fler människor möjlighet att ta del av det här budskapet om en väg att kunna återvinna det som Paulus kallar “det verkliga livet”. Jag vill tro att det är ett budskap som kan förvandla.
Lämna ett svar