Det är så man nästan skäms ögonen ur sig över att ens behöva se debatterna i den amerikanska valrörelsen. Inte ens när The Donald ertappats med – de åtminstone verbala – byxorna nere, som i helgens inspelning av hans gravt sexualiserade uttalanden om kvinnor, inte ens då får han en släng av sund skam eller ödmjukhet. Istället går han på sedvanligt sätt över till att omedelbart svärta ner inte bara sin motståndare, utan dessutom hennes make. Det hela var så ytterligt långt att jag knappt klarade att se nattens debatt.
I dagens ledartext försöker jag ge en bakgrundsbild till varför en så total antipolitiker som Donald Trump trots alla skandaler, trots allt klampande i alla upptänkliga klaver, likafull har endast en motståndare kvar innan han kan inta Vita Huset som världens mäktigaste politiker. Och jag gör det med en analogi från ett USA för 150 år sedan i litteraturens värld: “En av de mest dramatiska scenerna i Vilhelm Mobergs Utvandrarepos är när drängen Arvid i törstens desperation dricker sig otörstig ur en källa, trots att den är förgiftad. Snart därpå avlider han i plågor. I den verkliga världen sker det i extrema situationer även att människor till slut dricker sin egen urin. Den sammantagna lärdomen lyder: När en människa blir tillräckligt törstig är hon beredd att dricka vad som helst.”
Inte för att jag känner några egentliga sympatier för Hillary Clinton (utöver de rent mänskliga, hur en bedragen kvinna ska hantera att i en debatt för landets högsta ämbete få slängt i ansiktet att hon är olämplig som president på grund av att hennes man varit otrogen mot henne). Jag ser stora problem i hennes politiska och etiska ståndpunkter, och även stora risker med att ge henne möjlighet att tillsätta domare i Högsta Domstolen. Hon framstår som kall och utan någon genomtänkt vision för landet. Hillary är den näst mest ogillade presidentkandidaten sedan mätningarna började. (Hon råkar bara kandidera samma år som den allra mest ogillade någonsin.) Men hon är en politiker, och med henne kommer vi att få en politikers beslut. Även om vi ogillar dem.
Alternativet till en politiker som vi ogillar är att Vita Huset istället skulle intas av en komplett galning. Jag anar att amerikanska folket när allt ställs på sin spets ändå till slut kommer att avvisa galningen. Och världen kommer att vakna morgonen därpå och undra om allt det här bara var en märklig dröm.
Lämna ett svar